Gnällspiken här, god kväll. Hoppas att alla mår bra och att vädret är bra där ni är. Semestrarna börjar väl lida mot sitt slut, förutom för de som har sparat sig till augusti. Och när semestern är slut, så är det nog rätt så många som får lite blues i hjärtat...
Eller så är man bara en hormonhäxa från helvetet. Som jag. Fast nu är det inte bara hormoner som jävlas med mig. Jag har varit mer arg, irriterad, frustrerad, genuint förbannad på ett helt nytt sätt för mig, än jag någonsin har varit i hela mitt liv. Jag är pisstrött ända in i själen och snart skriker jag högt över hela jävla Alby Hills. Och det gör mig arg på mig själv, att jag är såhär arg. Jag är inte sådan här som person och det tar på krafterna som fan att må såhär. Jag längtar efter att vara glad igen, längtar efter att inte vara så spänd i kroppen och i tankarna. Jag längtar efter att inte vara så trött hela tiden.
Anledningarna till min ilska och frustration är många, men på det stora hela är det som följer:
Varje dag, kväll och natt, hela våren och hela sommaren, har ett lokalt ungdomsgäng (uppskattningsvis 10-16 år gamla) parkerat sig utanför vårt hus under en pergola och att de lever rövare där är ett grovt understatement. De har ett antal stulna mopeder som det för det första kör oavbrutet fram och tillbaka med. Sedan skriker de, de bråkar sinsemellan, tjafsar med alla som försöker be dem lugna ned sig, svär åt barnen som är ute och leker, kastar stenar mot inglasade balkonger, släpper allt skräp rätt ner på marken trots att soptunnan står mindre än två meter ifrån. Och som om inte det var nog; det finns ett par lite äldre killar, som bjuder dem på alkohol och cigaretter utan ens en blinkning.
Vi som bor här ringer polisen (11414, inte 112) stup i kvarten och jag måste faktiskt säga att de har kommit hit många fler gånger än någonsing tidigare. Enda problemet är att dessa småskitar känner ju för fan lukten av polisen på fyra mils avstånd, så det sprider ut sig i skogen och Lord knows where else, tills polisen har passerat. Fyra sekunder efter att polisen har lämnat området, så dyker de upp som en united svärm av flugor på en mulltoa och fortsätter att leva rövare.
Man skulle kunna tycka att deras föräldrar skulle kunna ta tag i situationen, men grejen är den att de skiter blankt i vad deras ungar gör. Blankt. Inte ens den lilla treåringens föräldrar säger något när pojken blir skjutsad med moppe i 30-40km/h. Utan tillstymmelsen till skydd på varken huvud eller kropp. Tvärtom, de står på balkongen och hejjar på och tycker att det är coolt. Nice going assholes!
En annan sak som gör mig så heligt förbannad är en annan hundägare här i krokarna. Den personen har två massiva hundar, som verkligen ser skräckinjagande ut, speciellt när de drar i kopplen så mycket att personen ifråga inte orkar hålla emot. Eller jag ska egentligen säga koppel, i singularis, för den ena hunden är aldrig kopplad. Trots att det råder koppeltvång i hela kommunen. Mötte personen ikväll när jag var ute med Concrete, och jag tvärstannade för jag blev skitskraj. Jag bad lugnt och trevligt personen att koppla den lösa hunden tills vi hade passerat, men fick blank vägran till svar. Dessutom fick jag en tirad om hur jag bara ska hålla käften och att jag har pratat med personen tidigare, och att personen skiter lika mycket i vad jag säger nu som då, och att jag inte äger den här jävla biten gata och att personen får gå vart fan som helst med sina hundar. Jo, så fick jag också omtalat för mig att det är min hund som är aggressiv för att hon skäller.
Hmm, ok. Concrete skäller på andra hundar, det går jag med på, och hennes skall är högt, vilket säkert kan skrämma hundrädda personer (jag kan nästan lukta mig till hundrädda personer och håller alltid in henne i väldigt kort koppel när vi passerar sådana personer). Hon gör det för att hon är en osäker omplaceringshund och det är något som jag tränar på varje dag med henne. Hon viftar på svansen varenda gång hon skäller på andra hundar och vill gå fram och nosa och bli kompis. Hon gör den typiska inbjudan till lek-dansen fram och tillbaka, ni vet...två skutt fram, skall, skall, två hopp tillbaka, vifta, vifta, vifta på svansen, två skutt fram, osv. osv. Men, hon är fan inte aggressiv för fem öre. Och jag fattar inte hur den där ignorant skithögen till så kallad hundägare kan säga så, kan ju inte veta något om hundar och deras beteendemönster när sådan grodor hoppar ur mun.
Sedan har vi någon/några grannar, som tycker att det är en jättebra idé att borra i betongvägg vid allsköns tider på dygnet. Lovely. Just great. My evenings complete.
Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här, men nu gör jag det. Jag är officiellt pisstrött på Alby och vill bara flytta härifrån. Hade jag inte min mamma och mina kompisar här, och hade inte Lilltjejen sina två bästa kompisar runt hörnet, så skulle vi ha flytt fältet för länge sedan.
Jag fixar inte den här apatin och likgiltigheten inför praktiskt taget allting, som jag ser hos bl a. ungdomarna, men också hos en växande grupp vuxna härute. Och den automatiskt uppkäftiga attityden, som genomsyrar vartenda ord som yttras, känns tungt att bevittna om och om och om igen. Och det gör mig ledsen för jag sitter och funderar på vad det är som har gjort att defensiv aggression är förstahandsvalet som kommunikationsmetod för alla dessa ungdomar. Jag fattar verkligen inte vad det är som är så coolt med att bete sig som en asshole, vilka meriter får man för det?
Jag menar inte att jag vill bo i ett Stepford-område, där alla gör lika och lever sterilt. Jag bara undrar vart fan Albys charm har tagit vägen. Varför känns det som att all glädje har blivit utsuget ur hela området? Vad är det som har hänt? Jag vill ha tillbaka det gamla Alby, så som det var för kanske tio år sedan, eller kanske ännu lite längre tillbaka. Jag längtar tillbaka till då när det var lätt att tycka om Alby med alla dessa fantastiska kulturer som finns representerade, för att inte tala om den otroligt vackra naturen runtomkring. Om vi ska snacka ghetto rent utseendemässigt, så är inte det här ett ghetto. Inte ens i närheten. Vi har betonghusen och vi har fyra miljoner kebabställen, men det är definitivt inte tillräckligt för att säga att Alby ser ut som ett ghetto.
Jag är så in i bomben trött och jag är så frustrerad, för jag vill göra något för att det ska bli bättre, men jag kan fan inte trolla. Vill bara härifrån.
Och nu har jag tappat tråden helt och hållet för ögonen går i kors på mig.
