Imorse käkade jag frukost vid TV:n och råkade se ett gammalt avsnitt av Crocodile Hunter där Steve Irwin och hans fru var inne på sjukan för att frun skulle föda deras andra barn. Steve tog emot bebisen direkt när han pluppade ut och hela situationen med smärta, glädje, nyfött barn, alla känslor som barnafödande innebär, det faktum att Steve var så lycklig där och nu är han död...jag fällde både en och två tårar mellan musliskedarna.
Behöver jag säga att det är första dagen på "den veckan".
Och om ovanstående väckte sådana känslor, vad tror ni nedanstående video gjorde...? Sitter helt misty eyed här på jobbet och är bara skitglad och jätterörd.
Ja, jag vet. Jag är helt jäkla amerikaniserad och jag ser på Oprah alldeles för mycket för mitt eget bästa. Jag måste sluta böla för varenda liten grej.
The Charlie Calendar Lives On!
3 månader sedan
3 kommentarer:
Helt fantastisk tjej att sjunga och du tårarna trilla i floder på mig oxå. Till och med Simon var mänsklig. Ha de gott Lifetime
Hon är helt otrolig. Jag lipade som Niagarafallen första gången jag såg det här. :P
Nu kan jag, på ren vilja, hålla mig till bara några tårar... *s*
Huh!*snifs* Tårarna skvalar.Hur kan man vara så modig och söt när man bara är sex år? JIsses, jag kan nästan se framför mig om 10-15 år när den lilla tösen är jättekänd och man rotar fram detta klippet igen.
Skicka en kommentar