Ja, då får man ta till drastiska åtgärder.
Lilltjejen ligger för tillfället nedbäddad med ett antal kylklampar inlindade i tunna handdukar omkring sig och har äntligen somnat om. Stackarn har haft en febertopp på 40,7 ikväll, and my heart goes out to her, men jag kan inte låta bli att fnissa lite när hon yrar om garderobsdörrar som får henne att må illa och sängar som lutar sig bakåt och vilken färg ska glaset på balkongdörren ha när vi målar om...
Om febern inte har gett med sig imorgon eftermiddag, så far vi iväg till doktorn och reder ut vad det är som orsakar smörjan, men än är jag inte riktigt oroad. Eller ja, kanske lite då. Eller mycket egentligen, men jag har med åren lärt mig att inte vara så himla hispig. Hönsmamma är det sista jag vill bli.
Och nu börjar min favoritshow på TV, "So you think you can dance", so gotta go scatter my thoughts :o).
The Charlie Calendar Lives On!
3 månader sedan
3 kommentarer:
Stackarn! :(
Har du provat Ipren? Mina barn reagerar mycket bättre på ibuprofen än vad de gör på Panodil's paracetamol...
vänta inte för länge utan masa dig iväg fortast möjligt det finns ingen som är höns mamma det är bara ett dumt uttryck Kramisar till er båda Lifetime.
Skickar över (tänk om det funkade...) stora glasspaket och backar fulla med iskall dricka till Lilltjejen med en önskan om tillfrisknande snabbare än blixten!
Tack för sällskapet på resan till jobbet. Det kändes som om resan gick dubbelt så fort som vanligt. :-)
Skicka en kommentar