General update

Dag sju med feber, dag sex med feber över 40 grader. Då är Asfalten orolig på riktigt.

Ringde Vårdguiden igen, de hänvisade till Närakuten på Huddinge Sjukhus och sköterskan som svarade där sade att det bara är att åka in till dem, så tittar de på Lilltjejen; sex dagar med över fyrtio grader lät alldeles för mycket för att vara normalt i hennes öron.

30 minuter innan vi for till Närakuten hade Lilltjejen 40,7 grader feber och rosslade i andningen och hostade något så gröndjävulskt; jag gav henne en febernedsättande, som under den gångna veckan har dragit ned febern ca. 1 grad på sin höjd, samt lite hostmedicin som brukar stilla hostandet i ca. 30 minuter innan det börjar igen.

Inne på Närakutens mottagning tog läkaren tempen på henne, kollade öron/näsa/hals, kollade snabbsänkan, lyssnade på hjärta, lungor och andning and the whole nine yards.

Lilltjejen hade jättebra sänka, 37,5 grader feber och rosslade inte ett enda dugg just då. Nästintill frisk med andra ord. Sköterskorna och läkaren måste ju tro att jag är tidernas hispigaste förälder! Det känns som att jag har lurats för att få komma dit med ett nästintill friskt barn. Jag hade lust att försäkra dem om och om igen att Lilltjejen faktiskt HAR haft så hög feber i så många dagar och att hon verkligen hostar så att lungorna nästan sprängs.

Jag tror inte att de tror att jag skulle ha hittat på allt det där, men det känns bara så himla nesligt att hon inte uppvisar ett enda ordentligt symptom när man väl är inne hos doktorn. Självklart vill jag att hon ska bli frisk snarast möjligt, absolut, men...kunde hon inte ha varit liiiite sjukare bara just då?

Min mamma bara skrattade åt mig och sade att det här är payback för de gånger hon fick springa till akuten med mig för diverse åkommor när jag var liten, bara för att ha en frisk unge samma sekund som doktorn tog emot.

Tilläggas bör att i bilen på väg hem från Närakuten, så blev Lilltjejens ögon jätteglansiga och när vi kom hem så vittnade hennes röda kinder om uppåtgående feber. And sure enough...tempen stannade på 39,5 grader tre minuter efter att vi steg innanför dörren hemma. Vi bor alltså sju kilometer ifrån Närakuten, det tar cirka 10 minuter att köra hem...

En liten tröst var ju att efter oss kom det in en familj med tre barn där samtliga barn och mamman hade exakt samma åkomma som Lilltjejen, och även den mamman hasplade ur sig samma litania som jag: "Jo, alltså, nu har de nästan ingen feber, men innan vi åkte hemifrån hade de X, Y och Z mycket feber och alla tre har varit ovanligt hängiga i flera dagar trots att de nu hoppar runt som vilka friska ungar som helst". Which proves att jag inte är ensam om att ha en unge som är vad vi kallar "doktor-frisk".

Aja, jag fick i alla fall bra och handfasta råd av läkaren vad gäller ´möjliga scenarion de kommande dagarna, och jag måste säga att jag gillade hans attityd riktigt mycket. Han sade rätt ut att han skulle kunna skriva ut antibiotika (eller om det var penicillin), men att han helst inte gör det eftersom det så solklart verkar vara ett virus och för att sänkan hade gått ner lite grann sedan i fredags. Det är liksom bara att vänta ut skiten (såvida det inte blir värre eller att den extremt höga febern består i mer än två dagar till). Much respect! Jag står inte ut med alla dessa läkare som trycker i ungarna penicillin och antibiotika i tid och otid för att i princip bara lugna föräldrarna. Och i processen så blir ungarna nästan eller helt resistenta mot dessa mediciner, vilket medför att de blir svårare att behandla i framtiden ifall de skulle bli verkligt supersjuka. Jag har också insett det nu, att naturen måste få ha sin gilla gång. Allt behöver inte lösas med en massa mediciner och kroppen kan faktiskt ta hand om väldigt mycket på egen hand.

Fråga mig igen på onsdag, ifall Lilltjejen fortfarande har såhär hög feber (vilket jag hoppas att hon inte har), ifall jag tycker likadant.

För att jag skulle få ett allmänt litet brejk, så tog Mormor Asfalt hand om Lilltjejen några timmar igår på dagen, så att jag kom ut i skogen med Cocnrete och en kompis som också har hund (samma som förra helgen). Vi hade med oss matsäck och allt, och plockade en hel del blåbär along the way (jag fick nog ihop en 3-4 liter på bara någon timme). Concrete och kompisens hund busade järnet inne i skogens djup och till slut föll dom utmattade ihop i en enda lurvig hög och flåsade och slickade i sig blåbär direkt från buskarna. Bara för att sätta igång igen efter en stund. Sjövilda var de, minst sagt.

Antal ringda samtal till Polisen idag: 2
Antal onda tankar tänkta om mopedisterna: 698
Antal blåbärspajer bakade idag: 2
Antal tvättladdningar tvättade: 3
Antal flört-sightings idag: 0
Antal funderingar på flörten: 48
Antal promenader med Conrete: 4
Antal dagar kvar till the big 3-0: 29


Och nu, en stund vid TV:n och sedan isäng.

Natti natti!