Trött och hängig

Greetings from a totalsänkt Asfaltmamma. Lilltjejens snor och feber verkar ha ynglat av sig något skit till mig. Någon lunginflammation har jag ännu inte fått, men piss mår jag. Fast inte tilräckligt för att kunna stanna hemma och vila. Bara tillräckligt för att kroppen känns tung och trött. Det här är inget ovanligt för min del, det är sällan virus bryter ut på mig, det bara simmar lite under ytan och kan jävlas i flera veckor och sedan går det över nästan utan att jag märker det.

Bloggträffen blev precis lika trevlig som jag hade förväntat mig; och jag blev så himla tagen av Malde och hennes man...de är så kärleksfula mot varandra så att man nästan får en liten tår i ögonvrån.

Concrete var överlycklig att få träffa en ny hundkompis, Baileys. Inte skällde hon särskilt länge pga osäkerheten, men desto mer bjäbbade de mot varandra i leken. Och som de jagade varandra ute på allmänningen utanför Maldes hus. Som två jehun for de fram och jag tror att Concretes självkänsla fick sig en liten törn när hon upptäckte att Baileys relativt enkelt kunde springa ifrån henne, men det är inget som inte lite lek kunde fixa.

Efter att hundarna hade sprungit av sig det värsta, så satte vi oss till bords och intog en suuuupergod middag, grillad av Maldes grillvirutuos till man. Det här är vad som stod på menyn:

- grillad hel fläskfilé
- grillade kycklingfilé
- Maldes hemmagjorda och gudomligt goda potatissallad med...var det tre eller fyra olika sorters lök och...hmm, jag minns inte exakt vad det var i den, men gott var det. Malde kanske kan posta receptet, såvida det inte är ett hemligt recept? :o)
- Ensamma Mammans smarrig sallad spiced up with pinjenötter
- en extremt fet bearnaisesås, som var kriminellt god
- en vit sås som Malde hade "svängt ihop", fast för mig är såser lika med kärnfysik, så det tar jag gärna receptet på också :o)

Efter maten fick hundarna springa lite till, men då gick det så illa att Baileys sprang rätt emot ett staket med sin ena axel och gjorde illa sig (igen, det har hänt tidigare), så då coolade vi ned oss i köket med efterrätten och trevligt sällskap av Maldes man, son och dotter+pojkvän. Till efterrätt åt vi min hemmagjorda cheescake med vanilj och en aning lime, toppat med färska (egenplockade) blåbär. Perfektionist som jag är när det gäller bakverk, så var det förödande pinsamt att jag hade haft lite för mycket havregryn i botten, så den var alldeles för smulig. Men uppäten blev den i alla fall :o).

Summa summarum, det var de trevligaste några timmarna som jag har haft på länge och jag hoppas att vi kan göra om det snart och med flera deltagare! :O)

Ett bamsetack till Malde för att du bjöd hem oss till ditt mysiga hus, och tack till Malde med familj och Ensamma Mamman med Baileys för trevligt sällskap. Både Lilltjejen och jag mådde som två prinsessor på vägen hem.

Ni andra som inte var där...ni var saknade! Och alla ni som bor utomlands och som kanske dyker upp i Sverige, om inte annat, så nästa sommar...ja, då är det obligatorisk tripp upp/ner till Stockholm för bloggträff. Om det finns ens tillstymmelsen til chans att få ihop en större träff, så lovar jag att vara med och organisera hela konkkaronkken!

Nu lockar TV-soffan med Las Vegas; igår var det So you think you can dance och kvällen innan det Kyle XY (ny säsong har börjat och vi är själaglada Lilltjejen och jag).

Trevlig kväll allihop!