Och nu vill jag hissa

Jag och Lilltjejen satt och slözappade bland kanalerna en kväll förra helgen. Suckade över att det enda som stod till buds var:

1. Sex
2. Droger
3. Otyglat våld
4. Annat obehagligt

Jag kan alltså inte se på TV tillsammans med min 10-åriga dotter klockan nio på en lördagkväll eftersom merparten av det som visas är sådant som inte är direkt lämpligt för en tioåring att se på. I alla fall inte min tioåring för over my dead body att hon ska bli en avtrubbad menace to society som på 11-årsdagen förvandlas till ett monster utan dess like. Ok, jag överdriver kanske lite grann, men ni fattar vad jag menar. Jag tycker inte att en tioåring ska titta på program som föga skiljer sig från porrfilmer eller där folk blir attackerade, nedslagna, våldtagna och lemlästade stup i kvarten. Det ena programmet värre än det andra.

Är det någon annan än jag som är trött på att en film eller ett program klassas som bra först då den har tillräckligt mått av våld, splatter, sex och fart? Är det någon mer än jag som saknar ett lite lugnare tempo med lite snällare innehåll?

Ibland glimmar det dock till även i TV-tablån. Och det är de glimmande juvelerna jag vill hissa idag. Program och filmer som jag kan titta på tillsammans med min dotter utan att varken hon eller jag dör av leda. I helgen till exempel, så visades Rosa Pantern med bland andra Steve Martin och Jean Reno. Helt underbart rolig film, vi skrattade så vi tjöt och hade jättekul. Komedi, lite action, lite spänning, men på ett väldigt oskyldigt sätt som hela familjen kan se på. Sådant gillar jag.

Och nu i helgen ska vi försöka komma iväg på bio och se Rosa Pantern 2, tyckte att jag läste nånstans att den har premiär på fredag. Eller kanske var det nästa fredag. Anyway, den ska vi se.