fredag 6 februari 2009

Urpremiär i det Asfaltiska hemmet

Jahapp.

Här har vi gått och klarat oss i alla dessa år, nästan elva närmare bestämt (eller 31 år om vi ska gå på min ålder) och så sker det precis när vi har gosat ner oss i soffan och bunkrat upp för Let's Dance.

Vi upptäckte att Lilltjejen har löss. Massor av löss. Jag har närmast religiöst kammat igenom håret med den bästa av bästa luskammar, a k a top notch-kammen, varenda gång det har kommit rapporter från skolan eller från bekantskapskretsen att lössen har gjort entré. Aldrig någonsin har hon haft så mycket som ett enda ägg, varken levande eller tomt, och inte heller ett enda krälande helveteskryp i håret.

Första genomkamningen renderade ca. 12 levande bamsingar och då menar jag verkligen bamsebamsingar, säkert 3-4 mm långa och man såg de där äckliga benen klart och tydligt. Alldeles FÖR klart och tydligt. Och som de krälade på det vita pappret, fy faaaaaaan säger jag bara. Vid nästa repa med kammen tog vi tre till av de satans ohyggen och ett otal ägg, både levande och tomma.

Lilltjejen gnydde och ryste.

Jag gnydde inombords och ryste något så gröndjävulskt. För jag har ju ett litet problem som påverkas i allra högsta grad av lössen, nämligen min förbannade insektsfobi. Nog för att jag har blivit en hårsmån bättre på att hantera den förlamande skräcken i och med att vi fick Concrete och därmed fästingar ibland på det halvåret då det beger sig. Men det är helt klart och tydligt att jag fortfarande har en fruktansvärd insektsfobi, det går inte att komma undan eller skönmåla på något sätt. Och jag vet att jag inte kommer att sova särskilt väl inatt, om jag kan sova överhuvudtaget.

Kammade igenom mitt hår också, men som tur är hade jag varken kryp eller ägg i min korta frisyr. När Lilltjejen har gått och lagt sig, så bara måste jag få ge utlopp för fobin och göra lusbehandling i mitt hår också. Bara för att lugna det där som säger att det kryllar i huvudet på mig fast det inte gör det i verkligheten. Duscha måste jag också göra, så varmt det bara går utan att skada huden. Jag hoppas att luskrämen svider i hårbotten på mig, det skulle på något sätt kännas bättre. Och säkrare för om det svider så måste det betyda att medlet är starkt.

Nu sitter Lilltjejen i soffan med andra omgången lusguckamoja insmort på varje millimeter av hårbotten och varje millimeter av varje hårstrå, ända ut i topparna.

We're taking no chances, de jävlarna ska döden dö.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Ick!
Ett enkelt knep i lustider är att droppa lite teatree olja i ditt vanliga schampoo, lössen skyr det som pesten!

Myra sa...

hehe. Då vi flyttade hit så fick SmåMyrorna löss på löpande band i början. Jag höll på att dööö! Det är så satans äckligt.

Malde sa...

Döden dö är mycket lämpligt att lössen gör. Vi har *peppar, peppar* hittills klarat oss från dessa läbbiga kryp.

Håller tummarna för att lössen dör fortare än kvickt!

SysterLilli sa...

Wblaäää, löss! Inte kul men visst inte alls ovanligt.
Låt dem döden dö!

Asfaltmamman sa...

Ninnibeth - Tack för tipset, skall testa det! HUr mycket ska jag droppa i flaskorna? Antar att det skall skakas om kraftigt för att det skall blandas i ordentligt? Alla råd emottages tacksamt!

Myra - Ja, satans äckligt är verkligen rätt ord för löss. Fyyyy. Även fast jag gav Lilltjejen en dunderkur i fredags och har kammat håret på henne hela helgen och vet att det inte finns ett enda litet ägg kvar i håret på henne, så sitter jag likförbannat och ryser av obehag här. But I guess there's a first for everything. Aldrig mer tack.

Malde - Tack Malde, lössen är förpassade långt ner i avloppshelvetet och Lilltjejen har fått en kur som heter duga. Får lön på fredag så då ska jag köpa tea tree oilen som Ninnibeth tipsade om och hädanefter ska det finnas tea tree oil i samtliga våra hårprodukter.

Systerlilli - Ja, verkligen, bläääähhh, SÅ äckligt. Och nej, det är tydligen inte så ovanligt, men varken jag eller Lilltjejen har haft lös någonsin förut, så det var en riktig shocker. Vi får rapporter om löss från skolorna flera gånger per år, men aldrig, aldrig någonsin har vi haft så mycket som ett enda hos oss. Uschhhhhh....

Jules sa...

Yuck!
Jag är som du. Insektsfobi. Du gjorde det bra. Tror inte att jag hade pallat det.
Kram till Er :)

Märtagreta sa...

Huga, nu börjar det klia igen, jag har slut på tea tree, måste genast notera det någonstans. Fyra barn och vi har aldrig "förärats" med löss, vete tusan hur jag skulle klara det. Men för barnens skull klarar man förvisso allt. Riktigt jävla äckligt är det iaf.