Jag skulle vilja gråta. Jag vill sätta mig ned och gråta ut riktigt ordentligt. Och jag menar inte sådär Hollywood-dramatiskt med tårar sakta strilande nedför kinderna medan jag tittar ut på skymningen som sakta faller ned över staden. Näe, jag vill hulka och snora så att ögonen svullnar till oigenkännlighet, ett hederligt fulgråt. Jag vill snyta mig femtioelva gånger med extra mjuka näsdukar, jag vill dricka ett glas kallt vatten emellanåt och sedan böla ännu mer. Jag vill tömma det uppdämda förrådet all in one go. Jag vill se Liam Neesons begravningstal i Love Actually och gråta över det, jag vill känna strupen snöras samman och ännu fler tårar svämma över och utför.
Jag har ingen särskild anledning alls, jag är inte ett dugg ledsen. Inte ens mensen är på väg, så det är inte därför heller. Jag vill bara helt enkelt have a good cry för jag har inte grinat på så otroligt länge och det är ju SÅ skönt när gråten sedan tar slut. Kroppen känns på något sätt genomrensad efter en sådan episod, och det känns lite lättare att andas och fy f-n vad bra jag sover efter en gråtmild kväll. Som en död.
Grejen är den att jag inte kan göra det precis närsomhelst för Lilltjejen är ju hemma och hon har någon inbyggd radar som talar om när jag gråter för hon vaknar ALLTID. Eller så kommer hon hem oplanerat tidigt från en kompis och hittar mig i köket, diskandes eller bakandes, och så kramar hon mig bakifrån och säger "Mamma, det ordnar sig". Och då grinar jag ännu mer för jag är ju inte ledsen, men jag blir så otroligt rörd över hennes omtanke. Och jag ser på henne att hon blir lite orolig även om hon inte säger något. Jag tror på att man ska visa hela känsloregistret för barn, men jag vill ju inte freak her out genom att hulkande böla för absolut ingenting.
Alltså, nu börjar operation Tårar. Jag måste planera in en gråtkväll helt för mig själv. Lilltjejen får sova över hos någon kompis och jag ska ladda upp med allt sorgligt som jag bara kan komma på. Gamla foton, pappas minnesbok från begravningen, Den gröna milen och Love Actually, jag ska tänka på den där natten innan Lilltjejen föddes (garanterad tårdrypare i alla lägen), jag ska läsa hennes babybok. Om jag är riktigt smart, så väntar jag tills mensen. Då kommer jag definitivt inte ha några problem med att locka fram tårarna. Då är allt jag behöver just ovannämnda Liam Neesons begravningstal i Love Actually. Say no more, det kommer att formligen spruta saltvatten i asfalten.
Mmhm, yup, mama needs a real good cry.
Three Years
6 månader sedan
9 kommentarer:
Mina kids har sett mig storböla i fem och ett halvt år nu pga utbrändhet etc etc. Dom är vana. Barn klarar av sånt. Och särskilt om man förklarar varför och att det inte är deras fel, men att det är naturligt att gråta för alla. Att alla behöver det ibland. :)
*kramas massor* <3
Kramas massor! Skulle nog göra som Lilltjejen, krama om dig och säga att det ordnar sig. Nä, jag skulle nog försöka komma på massor av saker att säga för att få dig att skratta, eller försöka i alla fall.
<3
Liselott - Absolut, barn klarar av det och det är nyttigt för dem att se hela känsloregistret. Men, i ärlighetens namn är det mest för att jag inte vill svara på en massa frågor om varför jag gråter just eftersom jag inte är ledsen. Hur förklarar man för en tioåring att mamma bara känner för att gråta lite? Ja, kanske är det bara att säga det rakt ut. Kanske är det jag som underskattar henne. Hmm.
Malde - Tack så mycket, du är så omtänksam. Men jag är verkligen inte ledsen för något, tvärtom jag har mycket att vara glad för. Men ibland känner jag bara för att gråta för att rensa systemet lite grann. Som en invärtes biltvätt.
Bamsekramar från betongen till er båda
Hmm, är det ok att säga att du måste vara lite underlig? ;) Visst, jag kan väl "passa på" att böla ur mig ordentligt när nå't händer, men inte skulle jag aktivt försöka få igång flödet...
Oh well, jag kan väl bara önska dig en riktigt tårfylld böl-kväll då! ;)
Ninnibeth - Haha, tack, och det är helt ok att säga att jag är lite underlig. Jag har aldrig stuckit under stol med att jag är lite...underlig. :o)
Ibland behöver man ett riktigt gråt. Varför vet jag inte. Men det behövs. Det sägs att man får vackra ögon när man gråter.
Jag är som du - tårarna sprutar till mycket. Men det är skönt.
Man MÅR bättre efter att ha bölat en sväng. Jag behöver dock inte leta anledningar, utan tårarna kommer lite som de vill. Det räcker med att titta på X Factor på tv'n. Eller höra en bra låt på radion. I'm a prat... :D
Ja..det är då säkert...tårarna rensar själen och kroppen också känns det som. Och man ska väl gråta ibland...annars hade man väl inte haft tårar som flödar? Så släpp loss och låt dä rinne. *Kraam* :-)
Oh får jag vara med... skulle också vilja ha en sån kväll! Det behövs ibland precis som du säger, utan att man är ledsen på riktigt. Alla spänningar släpper...
Skicka en kommentar