Jag har precis pratat i telefon med en person som har mindre än sex månader kvar att leva and I don't know what to make of it. Min första reaktion var att säga att jag är ledsen för att situationen är som den är. Och hans respons var att det är just därför han inte säger det till så många eftersom alla tycker synd om honom. Jag tog genast tillbaka vad jag sa och bytte ut det till "I am happy for ya" och då började han skratta så att han fick världens hostattack. Och sedan skrattade han lite till.
Personen ifråga är bästa kompis till en gammal kompis till mig, från min tid i USA, så jag har aldrig träffat honom, vilket är så jäkla synd för han verkar vara precis den typen av person som jag skulle trivas med. En som man verkligen kan skratta med och prata med om precis allting. Skulle så gärna vilja hinna träffa honom, men det är tyvärr inte realistiskt att hoppas på att jag hinner det. Såvida inte ett mirakel sker och jag hittar en väska med pengar eller vinner på Lotto snart så att jag kan åka på en gång.
Och nu sitter jag här och funderar på vad jag skulle göra om jag hade bara sex månader kvar att leva. Vad skulle jag VERKLIGEN vilja göra om jag visste att i slutet på juni skulle min tid vara slut? I vilken ände skulle jag börja beta av allt det där som jag inte har hunnit göra ännu?
Först och främst så skulle jag inte missa en enda sekund av tiden tillsammans med Lilltjejen. Jag skulle skriva långa brev till henne i en dagbok, sådant som hon kan bära med sig resten av sitt liv och kunna bläddra i när hon ville tänka tillbaka på det som hade varit. Sedan skulle jag skriva ett varsitt brev till alla de i min närhet, som jag verkligen bryr mig om. De som jag skulle rädda från en katastrof om jag bara fick välja ett fåtal. Jag skulle inte vilja att de hade några som helst tvivel om vad jag kände för dem.
Jag tror inte att jag skulle göra något radikalt eller himlastormande, som att råna en bank eller prova några andra dumheter. Jag skulle kanske försöka få ihop till en resa till något ställe där jag och Lilltjejen fick bo vid en vit sandstrand och bara vara ifred. Njuta av den sista tiden. Egentligen bryr jag mig inte om någon annan än henne. Visst älskar jag min mamma, mina syskon och mina kompisar, men till syvende sist vid sanningens minut, så är Lilltjejen den enda jag verkligen skulle göra vad som helst för.
Vi skulle ligga på handdukar i sanden och bara prata. Om allt. Jag skulle svara på alla hennes frågor och inte lämna något åt ödet. Sedan skulle vi snorkla. Det är något som både hon och jag alltid har pratat om att vi vill göra. Vi skulle mumsa goda, färska frukter och grilla på stranden om kvällarna. Ligga på rygg och titta på stjärnorna och lyssna på havets alla ljud, värmda av den tända brasan.
Mycket mer än så skulle jag nog inte vilja göra.
Vad skulle du göra om du hade sex månader kvar att leva?
The Charlie Calendar Lives On!
6 månader sedan
1 kommentar:
Du skulle göra något verkligen fint av dina sista sex månader, ser det ut som.
Vad skulle jag göra... Det tål att tänkas på.
Jag skulle nog belåna huset mer, så jag kan resa med Make och Tonåringar. Jag skulle också se till att hinna rida några gånger. Hälsa på Myra i Wales och träffa en del andra blogg-vänner jag inte träffat IRL, även de jag träffat. Jag tror nog att jag skulle strunta i att jobba! Om jag får härmas lite så skulle jag skriva brev till alla Tonåringarna så de inte tvekar om hur mycket jag älskat dem. Kanske vara med och fixa en stor släktträff (på Pappas sida) och en liten släktträff (på Mammas sida). Att de blir olika strora beror på att Mamma har två bröder. Pappa hade totalt nio syskon... Eller om vi helt sonika skulle åka runt och hälsa på dem så man hiner prata mer med var och en. Det tål att tänkas på. Hyra en stuga i Stockholms underbart vackra skärgård en vecka eller två ingår också i planerna. Med eka och metspön.
Skicka en kommentar