Jahapp, så var det dags igen för de stackarna

Av någon outgrundlig anledning har Lyxfällan fått ytterligare en säsong "on air".

Igår kväll kördes första avsnittet och jag kan inte annat än att sucka uppgivet, och återigen förundras över det faktum att TV3 är så otroligt beredda att smutsa ned sin image med ett sådant skitprogram.

Jag såg inte hela programmet, eftersom jag vet hur förbannad jag blir av att se det, men jag såg lite grann här och där när jag zappade på tv:n. Dessutom har jag inte kunnat undgå reklamsnutten som har gått i dagarna. Två pojkar som med darrande underläpp och vältränade Bambiögon viskar fram svaret "det blir mest det billigaste till middag, typ pyttipanna och fiskpinnar" på reporterns SÅ vinklade fråga "Hörrni, hur...ehm...hur brukar det se ut...ehm...vid middagstid hos pappa?". Till och med reporterns tonfall får det att krypa i nackskinnet på mig; som att han försöker sig på en Oprah-klassiker "How does that make you feel?" och även om man inte ser hans ansikte i bild där, så kan man nästan höra hur han bekymrat rynkar på pannan och med all sin makt försöker se uppriktigt oroad ut, även om det enda han tänker på är den feta paycheck han får av att lisma upp sig på tv och spela empatisk.

Som om pyttipanna och fiskpinnar var lika med...skräp; en lisa i välfärdssveriges välsminkade öga. Good gracious, säger jag bara.

Gårdagens Lyxoffer var en medelålders fader, som ägde ett stort och flådigt hus någonstans, jag vet inte vart. Och som han hade bränt pengar de senaste God knows hur många åren, så var det ju lite ont om cash när det kröp mot slutet av varje månad. Övervåningen i villan var i bedrövligt skick och pojkarna kände sig inte alls hemma; "det känns liksom...inte...inte som att man trivs...liksom..." sa den ca 10-årige sonen. Storebror tillägger någonting som lät alldeles för intränat för mina öron för att det skulle kännas äkta, men jag minns inte exakt vad det var.

Och som dessa sourpuss faces förbyttes mot giriga små leenden, både på pojkarna och fadern, när de shoppade loss i möbelaffären; "åh, en soffa för bara strax under 6 000kr", "åh skrivbord för xxx kronor, som hittat ju". Allt medan de "ekonomiska rådgivarna" följde dem hack i häl, och nickade entusiastiskt att "jodå, det är en bra affär, det godkänner vi för vi har minnsann fullmakten att göra det här".

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: den ekonomi som på riktigt är illa ute, går inte att fixa på en månad. Det är omöjligt, såvida man inte vinner miljoner på Lotto eller liknande.

Så hade de ekonomiska rådgivarna återbesök en månad senare för att se hur det hade gått. "Jodå, pappa har ryckt upp sig och inte handlat något på heeela månaden", tindrar den lille. "Jo, ja, det är alltså ingen lätt uppgift att se sanningen i vitögat och det var inte lätt att skiljas från hockeybilderna och motorcykeln", brummar pappa. Följt av storebrors "Nu är det mycket roligare att vara hos pappa".

"Vi har ju insett att det viktigaste ni kan ha tillsammans är TIIIID, och då tänkte vi att vi skulle skicka er på en stänkarsemester i sommar, till ett flådigt lyxhotell i Turkiet, med flest pooler i hel Europa, riktigt fläskigt", skrockar de ekonomiska rådgivarna. Oh ja, vad häftigt, dregglar hela familjen Bortskämd.

Stopp och belägg!!!

1) Har man allvarliga ekonomiska problem, som dessa deltagare sägs ha, så kan det inte ordnas upp på en månad. Point blank.

2) Varför belöna någon, som är i "ekonomiska svårigheter" med en flådig lyxresa? Varför inte skicka dem till kalfjället uppe i norr, där de skulle ha all the quality time they want? Finns väl inget som får en att uppskatta det man har hemma så mycket som renskit, evig tysthet och inande mygg?

3) Pyttipanna och fiskpinnar, det billigaste möjliga....get fuckin' real! Har de någon aning om hur många som skulle göra allt som står i deras makt för att kunna äta pyttipanna och fiskpinnar varje dag i resten av deras liv? Nä, precis, de vet inte därför att de är så fullständigt uppslukade av pengar, materiella saker och mer, mer, mer av allting.

Återigen säger som jag har sagt förut: "Lyxfällanproducenterna...välkomna till förorten anytime!"

En av de bästa

Min Elvis-favorit!

Googlesökning

Undrar om turismansvariga borta i riktiga Alby Hills är irriterade över att de inte dyker upp först på listan när man googlar på kombinationen Alby Hills?

Birthday galore

Nu längtar jag jättemycket till Lilltjejens födelsedag, även fast jag vet att natten innan kommer sömnen att lysa med sin frånvaro i vanlig ordning, den natten varje år.

Anledningen till att jag längtar till Lilltjejens födelsedag är, att jag idag har lyckats ordna en plats åt henne i vår lokala 4H-gårds Hästgrupp, och dessutom skrivit upp henne på listan över dagläger, som hålls i sommar. Tänkte att hon får gå åtminstone 2 veckor där i sommar, vilket inte bara räddar en del av sommaren för min del (eftersom jag jobbar i stort sett hela sommaren), utan är rolig för henne också.

På Hästgruppen får de lära sig sköta om hästar och allt vad hör därtill, plus att de får rida, köra vagn och sådant. På daglägret i sommar, så ingår visserligen skötsel av hästar, ridning och så, men även skötseln av de andra djuren. Lilltjejen is going to absolutely frickin' love it! Dessutom har jag fått nys om ett par ridstövlar och en hjälm för bara 150kr på Blocket, och när hon har dem, så kommer hon verkligen att känna sig som en hästtjej, även fast det inte är regelrätta ridlektioner :o).

Jag har även handlat lite andra småpresenter:

1) Randiga nylontights (de har hon sneglat på i evigheter)
2) Randig kortärmad tunika (den har hon också dregglat över i tid och evighet)
3) Randiga (anar ni hennes preferred pattern ännu?), rutiga och prickiga strumpor
4) En liten gammaldags börs, den är röd med vita hjärtan på och har ett sådant mormorsknäppen uppepå, så att den stängs ordentligt (har hon också tittat på länge)
5) Jättefina örhängen med blåa fake-diamanter i (hon ÄLSKAR örhängen i alla former)
6) Kinainspirerade "hårpinnar", ni vet sådana som man kan sätta upp snyggt slarviga knutar om man har tillräckligt långt hår (vilket Lilltjejen har)

Inga dyra saker (dyraste av ovanstående kostade 129kr allt annat under 50kr styck), men allt sådant som hon verkligen vill ha. Mer kommer jag nog inte att köpa till henne för hon kommer att få presenter av så himla många andra, att det blir alldeles för mycket. Julen då hon var fyra fick hon 53 julklappar eftersom hela tjocka släkten från andra sidan vattnet hade fått fnatt och skickade 2-3 klappar var.

Nä, nu är det dags för Concrete att få komma ut och läsa sina mailhögar.

Sköt om er och var snälla mot varandra!

Doggy update

Idag, när vi kom hem på sena eftermiddagen, så verkade Concrete lite piggare, och lite gladare. Hon har till och med busat lite grann.

Kanske har hon någon slags spring blues bara. Kanske skulle hon behöva träffa lite Asphalt Dawgs. Har hört, från en veterinär, att tikar kan bli deprimerade i ett par månader efter sista löpperioden; till och med så mycket att de blir skendräktiga. Har också hört att tikar kan bli nedstämda när de inte har fått valpar, fast det har jag inga tillförlitliga källor på. Men det låter ju inte helt orimligt.

En fråga till:

Finns det någon, som har bra och handfasta råd på hur man aktiverar en
hund, som får vara ensam hemma ett par tre timmar åt gången? Finns det någonting man kan göra för att underlätta "ensamvarandet"? Anything? Alla råd emottages tacksamt.

Doggy Blues

Concrete Doggy har inte riktigt varit sig själv sedan besöket på Pudelklipperiet. Hon verkar lite deprimerad, och är lugnare och tystare mot vad hon brukar vara.

Kan hundar ha separationsångest från sin päls?

Gårdagens utflykt

Jag är fortfarande helt mör efter gårdagens strapatser. Det blev en lång och väldigt lerig promenad kan jag säga; våren har inte hunnit lika långt i skogen upptäckte vi. Men promenaden var trevlig i alla fall. Och den grillade korven smakade suveränt.

Sedan vurpade Lilltjejen i världens lervattenpöl och blev blöt inpå underkläderna och vi hade inget ombyte med till henne, så det blev till att ringa Mormor Asfalt, som kom till undsättning (efersom vi var flera kilometer hemifrån). När hon dök upp, så var livet verkligen botten tyckte Lilltjejen, och ville åka hem med mormor. Och när Lilltjejen vill åka bil med mormor, så ville Ena Kusinen Betong också det; likaså Concrete Doggy. Så våran fina utlykt slutade lite abrupt med att jag och Lilla Kusinen Betong (som somnat i vagnen av all frisk luft) vankade hemåt till fots (ingen bilbarnstol i Mormor Asfalts bil, och tvillingvagnen hade ändå inte fått plats i den lilla skrutten).

Livet gå inte alltid efter planerna :o). Eller ja, livet går nog aldrig enligt planerana hihi.

Kom ihåg!

Inatt flyttar vi FRAM klockan en timme!
Tonight the clock is to be turned one hour FORWARD!
Tänä yönä kelloa siirretään yksi tunti ETEENPÄIN!
Esta noche, moveras la clocka FORWARDOS una h'ora!

(finn ett fel ovan tihi; värry hard, aj nou)

Gudarna ska veta att jag har haft min beskärda del av problem, och har det fortfarande, med klockans farande fram och tillbaka i tid och otid. Jag kommer aldrig ihåg det självmant, utan måste alltid bli påmind av någon. Om ingen påminner mig, så blir det skit och pannkaka av nästa dag, och dagarna därefter också.

Eftersom mitt liv inte består av party party, så tänker jag högaktligen dra mig tillbaka till min kammare och sjunka in i de gripande sidorna i boken "Angela's Ashes". Måste samla kraft inför morgondagens bravader.

Bamsekramis från Asfalten!

Oh...my...God...

Vi är tillbaka från hundklipperiet.

Jag har fortfarande inte hämtat mig, och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Concrete Doggy är inte längre den lurviga busluppan, som vi är vana vid att ha omkring fötterna.

Istället liknar hon en...jag vet inte hur jag ska beskriva det...något mellanting mellan pudel och kinesisk nakenhund med ett stänk av Crestie.

Nog för att jag visste att det skulle bli kort, men jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle bli SÅ kort.

Till saken hör att tantaluran som klippte Concrete föder upp och tävlar med tadaaa...pudlar, och har gjort det i över trettio år. Jag borde ha fattat att något var fel när jag klev in i butiken, för det var bara bilder på pudlar, en pudel var inne på klippning och ägarinnans två egna pudlar sprang omkring och mopsade sig. Första och sista gången där, det kan jag säga med säkerhet.

Jag antar att det är svårt att lära gamla hundar sitta, men det här är ju löjligt! Min underbara spanska vattenhund ser ut som en riktig fjollhund nu. Med puffigt huvud och puffig svans och inget däremellan.

Nä, i rättvisans namn, så visste jag att vi skulle bli tvungna att raka av det mesta av pälsen eftersom den tidigare ägaren inte hade skött pälsen särskilt väl på henne. Och jag hittade dessutom en fästing på Concrete på en gång, som jag (med min förbaskade insektsfobi) faktiskt tog bort själv (hurra, hurra, hurra!) och som jag inte hade upptäckt om vi inte hade rakat av pälsen. Så helt 100% bortkastat var det inte.

Men varför denna puffiga look på huvudet och svansen?? I don't frickin' get it! Är evinnerligt tacksam för att pälsen växer ganska fort på Concrete, så jag antar att hon kommer att se något sånär normal ut om ett halvår eller så. Can't bloody wait!

Nu måste jag ut och ta lite luft och coola ner mig.

Förresten

Vart är de +15 graderna, som SMHI har basunerat om i flera dagar?

Inte här i alla fall.

Billiga grejer

Mormor Asfalt ringde alldeles exalterad imorse och sade att den nyöppnade Vi Superstore i Hallunda centrum hade jättebillig kycklingfilé, massor med billig frukt och andra bra erbjudanden. Skulle jag haka på? Jamen visst, Asfalten är alltid ute efter bra erbjudanden. Speciellt när det gäller frukt och grönt, för både Lilltjejen och jag är stora fruktkonsumenter, och älskar sallader till maten.

Men, så besviken jag blev. Clementinerna var stenhårda, gurkorna var slapptaskade, tomaterna färdigpuréeade, bananerna grönare än avund och plommonen såg ut som uppumpade och svampiga Belgian Blue-rumpor.

Å andra sidan fick jag:

- 2kg skinkstek för 70kr
- 2 kycklingfilé för 40kr
- 12 rullar supermjukt Lambi toapapper för 40 kr
(har övergått till mjukt toapapper av bättre kvalitet sedan Lilltjejen prompt vägrat gå på toa hemma om jag inte slutar köpa det billiga "tidningspappret", som nästan river hål i stjärtskinnet)
- Digestivekex för 6kr
- 1kg Mamma Scans köttbullar för 30kr
- 1 korg med kiwi för 10kr

+ massor med annat.

Så jag har nog inte så mycket att klaga på i alla fall.

Imorgon vankas det skogspromenad med Lilltjejen, Kusinerna Betong och Concrete Doggy. Och inför detta skogsäventyr, så inhandlades matsäcksattiraljer i ovan nämnda affär. Bland annat skall vi grilla korv på engångsgrill (mums), dricka Mer-drickor med sugrör (mums tycker barnen), smaska några Trollz-kex (supermums tycker barnen) och avsluta med smaskiga kiwifrukter.

Nu är det bara en timme kvar tills vi ska åka till pälsdamen. Spänningen är oliiidlig!

Furrrrtastic Concrete

Imorgon vankas det pälsavåkning för Concrete Doggy. Hon som jag beställde tiden av sade att hunden skall vara tvättad och torkad, samt pälsen skall vara igenomkammad och alla större tovor bortklippta. Innan vi kommer dit.

Tänkte inte på det då, men funderar på det nu (när jag nyligen har vaknat med gamnacke ur soffan och det är alldeles för sent att göra något av ovanstående):

1) Tvättningen kan jag förstå; undrar om det är hela världen om hon inte är tvättad? Jag bara orkar inte tvätta henne nu, klockan ett på natten.

2) Kamningen ställer jag mig oförstående till; det bara går inte för Concrete Doggys päls är så krullig på sina ställen att det inte är fysiskt möjligt att dra en borste / kam igenom, utan att åsamka vovsen enorm smärta. Tycker mig minnas att pälsdamen sade något om att karda, but what? Karda? Är det inte en del av behandlingen som jag betalar pälsdamen för?

3) Klippa bort alla större tovor? Again, what am I paying for?

Aja, det får bära eller brista; myöhäistä rypistää kun on jo paskat housussa skulle min mamma säga, och det betyder ungefär "för sent att pressa / klämma igen, när du redan har skitit på dig".

Om pälsdamen vägrar fixa pälsen på Concrete för att jag varken tvättat eller kardat eller klippt själv, so be it. Då får jag väl beställa tid någon annanstans någon annan gång då.

Ignoranta skitstövlar

En del av mitt arbete består av att svara i telefon. De flesta samtalen, som kommer till mig gäller just vår line of business, kunder som vill ha hjälp osv.

Men.

Så kommer de där förbaskade marknadsundersökningssamtalen. Inte bara från Sverige, utan från andra länder också. Och nu senast en karl från God knows where, som prompt vill prata med en "gentleman responsible for technical solutions". När jag så talar om för honom att den personen in fact är en kvinna hos oss, men att hon är bortrest för tillfället och dessutom ointresserad av att delta i marknadsundersökningar överlag, så blir han alldeles perplex och efter en stund säger han med enträgen röst: "Perhaps there is another gentleman I could talk to?".

Då fick jag nog:

"Sir, I don't know if you realise how insulting what you are saying is to me as a woman, and to all the other women working in this company. In fact there is one male person in this office at the moment and he is not responsible for virtually anything. So, if you are looking to talk to a man in charge, you better keep looking, because you will not find one here. Good day sir!"

Vilka envisa skitstövlar det finns!

Sådärja, like water of a goose' back, dags att släppa irritationen, annars blir hela dagen förstörd, och det nöjet ska that sorry excuse of a man INTE få.

Imejl tajm får thö Dog

Bullarna blev JÄTTEGODA!
Lilltjejen bakade hälften av degen helt själv!

Concrete Doggy står med tassarna i kors, så jag skall hava förbarmande och gå ut med henne på studs. F'resten, hon ska till "frissan" om ett par dagar. Ska se om jag kan fixa en before och en after bild, så får ni se :o). Det roliga är att hon är typ chokladbrun nu, men den pälsen som är närmast huden är alldeles ljusgrå nästan överallt, så Concrete Doggy får inte bara ny frisyr, utan även ny färg på lördag. Spännande!

Smell ya later!

Kväll i asfalten

Ikväll ska det bakas kanelbullar i det Asfaltiska hemmet; degen är på jäsning och disken är redan undandiskad. Snart så, snart blir det ugnsvarma kanelisar med iskall mjölk att skölja ned det med. Mums!

Hade en liten pratstund med Myra på Skype idag, och det var himla trevligt; jag hann höra Småmyrorna rumla runt innan skoldags och Myrpappa undra vem det var NU då, som Myra pratade med :o). Månne det vara så, att Skype är ett välanvänt verktyg i det Myriska hemmet?!

Undrar just hur ni alla har det? Hoppas bra och att alla får lika fint väder till helgen, som SMHI har utlovat. Vi har en utflykt planerad för söndagen; två kusiner till Lilltjejen skall spendera dagen med oss, och om vädret tillåter, så packar vi matsäck och beger oss ut i skog och mark samman med Concrete Doggy.

Nu ni, nu luktar det färdigjäst deg, så det är bäst att jag tar mig tilbaka till köket. Ha det gott och ta hand om varandra!

Kramar från Asfalten

Isn't she lovely?

Lilltjejen: "Mamma, kostar det att adoptera?"

Asfaltmamman: "Ja, älskling, det gör det. Massor."

Lilltjejen: "Varför kostar det så mycket att adoptera?"

Asfaltmamman: "Jag vet inte riktigt, jag vet inte så mycket om adoption."


*lång tystnad och snurrande tankehjul*


Lilltjejen: "Jag tycker att det borde kosta kärlek."

Grey's Anatomy snyftare

Åååhh, varför skulle Denny kola vippen?

Middag och boktips

Så har det blivit middagsdags i det Asfaltiska hemmet. Idag blir det kokt potatis med fisksås; lite barnmatsvarning, men ack så gott, så gott.

Och medan potatisen kokar, så tänkte jag dela med mig av lite bra boktips igen, det var ju ett tag sedan sist:

1) "Dude, where's my country", Michael Moore (menace to Bushiety)

2) "Svinalängorna", Susanna Alakoski (2006 års Augustprisvinnare)

3) "The Zahir", Paulo Coelho (även skrivit "The Alchemist")

Och sist en bok som Asfalten ännu inte läst, men som ligger på nattduksbordet och väntar är "Angela's Ashes" av Frank McCourt.

Jag är alltid ute efter bra böcker, så jag tar gärna emot boktips. Better yet, här är en fråga till alla er som tittar in här (skriv gärna i kommentarer):

- Vilken är den bästa bok du läst och varför?¨

Hörs snart igen!

En av mina Pablo-favoriter

När du inte har något att göra

Har du tråkigt?

Känns allt surt som fan?

Vill du ha något att skratta åt?

Pablo Francisco is your man!

Och så var det bara en

Efter många frustrerade stunder med Expressens blogg, så ger jag upp den och fortsätter enbart här. Känns ganska skönt faktiskt, att bara ha en blogg att hålla reda på. Nog för att jag är en jävel på multi-tasking, men jag har inte tid att spilla på saker som ändå inte fungerar i längden.

Hoppas bara att alla gamla kompisar kommer oh hälsar på här också.

Concrete Doggy måste få komma ut "läsa sina mail", som Lilltjejen brukar säga...dvs...pinka i buskarna och nosa på högarna för att få the latest update on what's hot and what's not.

Så vi hörs!

I-landsproblem

Har du någonsin sett en CSI-medarbetare svära över att datorn krånglar, eller bett Grissom vänta för att datorn är slö?

Nä, just det.

Shit, vad jag önskar mig en Hollywood-dator.

Lilltjejen flying solo

Idag bakade Lilltjejen from scratch helt solokvist för första gången. Allting gick som smort, och jag höll mig på soffan framför tv:n; hon fick röja bäst hon ville.

Glad i hågen hojtade hon efter en stund från köket "Mammaaaaa, kom och titta på smeten om den är färdig".

Så jag travade in i köket och såg att smeten såg alldeles ypperlig ut. Kanske lite freakishly porös, men fint chokladig och jämn. Självklart smakade jag på smeten, för att, ja...det är föräldraskatt på sådana saker, precis som med lördagsgodis och sånt.

Jag vet inte hur jag ska beskriva vad som skedde därnäst för att bäst förklara vad jag gick ígenom, men jag kan berätta så pass mycket att istället för 1/2 tsk bakpulver, så hade Lilltjejen sett fel på måttet på raden ovanför, och haft i 1 1/2dl bakpulver.

1 1/2dl bakpulver i en halv sats muffinssmet smakar inte gott.

Det bränner på tungan.

Det känns konstigt bubbligt i halsen.

Ögonen vill hoppar ur sina hålor.

Ungefär som när man tar en brustablett mot huvudvärken och svingar i sig skiten innan tabletten har upplösts ordentligt och den halvsmälta brustabletten fastnar i halsen.

Not nice at all.

I mean really, not nice a t a l l .

Out of breath, out of ideas

Har inte bloggat alls mycket på senaste tiden, och ni må tro att jag har funderat på varför det inte lossnar. Jag får inte ut någonting och idéerna verkar vara slut. Det här är inte alls likt Asfalten.

Jag blev riktigt oroad här ett tag, inte bara på grund av idétorkan, utan även för att jag knappt har gjort bort mig på flera månader. Moi, la elephant in the porslinsaffär, som i mitt normala habitat gör bort mig minst en gång om dagen. Minst.

Är dock inte helt botad från porslinsaffärssyndromet verkar det som.

Stod på tunnelbanan imorse och lyssnade på min mp3 i vanlig ordning, och till tonerna av Kanye Wests "Gold digger", så råkade jag (för att tunnelbanan krängde till och jag drack ett glas mjölk imorse) släppa en fis. Inte en sådan smygpysare á la Gröna Döden, utan en ljudlig sådan. Jag skulle nog bäst beskriva det som när en flaska korkas upp, "plopp" sa det bara och jag kände skammen sprida sig i kroppen. Tack och lov höll tåget på att sakta in på stationen och snar avklivning var i omedelbart antågande, men det tog på krafterna att hålla masken tills jag kom av tunnelbanan och kunde speeda iväg till bussen.

Så jo, nog lever och frodas Asfalten, men det är fattigt med skrivandet just nu. Ibland önskar jag att det var med bloggning, som det var med uppsatsskrivning i högstadiet; att man fick ämnen att skriva om. Och då låter det ju genast som att det är motvilligt det här med skrivandet, men det vet alla som känner till något om mig, att så inte är fallet.

Anyways, hoppas att alla mår bra därute!