onsdag 7 mars 2007

Out of breath, out of ideas

Har inte bloggat alls mycket på senaste tiden, och ni må tro att jag har funderat på varför det inte lossnar. Jag får inte ut någonting och idéerna verkar vara slut. Det här är inte alls likt Asfalten.

Jag blev riktigt oroad här ett tag, inte bara på grund av idétorkan, utan även för att jag knappt har gjort bort mig på flera månader. Moi, la elephant in the porslinsaffär, som i mitt normala habitat gör bort mig minst en gång om dagen. Minst.

Är dock inte helt botad från porslinsaffärssyndromet verkar det som.

Stod på tunnelbanan imorse och lyssnade på min mp3 i vanlig ordning, och till tonerna av Kanye Wests "Gold digger", så råkade jag (för att tunnelbanan krängde till och jag drack ett glas mjölk imorse) släppa en fis. Inte en sådan smygpysare á la Gröna Döden, utan en ljudlig sådan. Jag skulle nog bäst beskriva det som när en flaska korkas upp, "plopp" sa det bara och jag kände skammen sprida sig i kroppen. Tack och lov höll tåget på att sakta in på stationen och snar avklivning var i omedelbart antågande, men det tog på krafterna att hålla masken tills jag kom av tunnelbanan och kunde speeda iväg till bussen.

Så jo, nog lever och frodas Asfalten, men det är fattigt med skrivandet just nu. Ibland önskar jag att det var med bloggning, som det var med uppsatsskrivning i högstadiet; att man fick ämnen att skriva om. Och då låter det ju genast som att det är motvilligt det här med skrivandet, men det vet alla som känner till något om mig, att så inte är fallet.

Anyways, hoppas att alla mår bra därute!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Vad sägs om att jag ger dig ämnet
'vattenhund' !!

Så varsågod. :)

Kram

Anonym sa...

Jag som började undra om du hade gått under jorden... Har saknat dig!

Hmmm, vad ska vi ta för ämne? Tonåringar, akupunktur, melodifestival i Finland? Kan något av dessa passa? Myras förslag var också bra!

Hur går det med Lilltjejen och hunden?

Ha det så bra!

Ulrika sa...

Saknar dina infall. Men du kommer nog tillbaka!

Anonym sa...

Hahha..vet du när jag var på affären så stod den en man bredvid mig som släppte en ljudlig fis,jag tittade på honom och log, men han tittade rakt fram och låssades om som ingenting, så tittade jag på kvinnan bredvid mig som tittade på mig och log...tydligen trodde hon att det var jag...mannen gick därifrån som inget hänt...
varför skäms vi kvinnor medan männen kan konststycket att se oberörda ut?? *s*