Oh...my...God...

Vi är tillbaka från hundklipperiet.

Jag har fortfarande inte hämtat mig, och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Concrete Doggy är inte längre den lurviga busluppan, som vi är vana vid att ha omkring fötterna.

Istället liknar hon en...jag vet inte hur jag ska beskriva det...något mellanting mellan pudel och kinesisk nakenhund med ett stänk av Crestie.

Nog för att jag visste att det skulle bli kort, men jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle bli SÅ kort.

Till saken hör att tantaluran som klippte Concrete föder upp och tävlar med tadaaa...pudlar, och har gjort det i över trettio år. Jag borde ha fattat att något var fel när jag klev in i butiken, för det var bara bilder på pudlar, en pudel var inne på klippning och ägarinnans två egna pudlar sprang omkring och mopsade sig. Första och sista gången där, det kan jag säga med säkerhet.

Jag antar att det är svårt att lära gamla hundar sitta, men det här är ju löjligt! Min underbara spanska vattenhund ser ut som en riktig fjollhund nu. Med puffigt huvud och puffig svans och inget däremellan.

Nä, i rättvisans namn, så visste jag att vi skulle bli tvungna att raka av det mesta av pälsen eftersom den tidigare ägaren inte hade skött pälsen särskilt väl på henne. Och jag hittade dessutom en fästing på Concrete på en gång, som jag (med min förbaskade insektsfobi) faktiskt tog bort själv (hurra, hurra, hurra!) och som jag inte hade upptäckt om vi inte hade rakat av pälsen. Så helt 100% bortkastat var det inte.

Men varför denna puffiga look på huvudet och svansen?? I don't frickin' get it! Är evinnerligt tacksam för att pälsen växer ganska fort på Concrete, så jag antar att hon kommer att se något sånär normal ut om ett halvår eller så. Can't bloody wait!

Nu måste jag ut och ta lite luft och coola ner mig.