*drumroll please*

Vad har asfalten ljugit om?

Alternativ ett, spott och Hulken-incidenten på Slottsbacken i Stockholm har hänt och även om jag är tidernas vänaste person, så har jag aldrig ångrat det för en enda sekund. Han fick vad han förtjänade och mer därtill skull han ha mått bra av. Om slottsvakten inte hade funnits i närheten, så hade jag nog inte hållit tillbaka så mycket som jag ändå gjorde.

Alternativ två, rojalistisk rendez-vouz i Prinsens Galleri, är också det sant. Jag var femton år och jobbade som diskare i Stadshuset. Jag jobbade under alla möjliga slags småbanketter, men även under Nobelfesten. Denna incident tog plats under just en Nobelfest (den då Silvia hade sin randiga skapelse på sig). Det var mer än lovligt pinsamt och jag kommer aldrig att glömma det förvånade uttrycket i kungaparets ansikten. Fast nu när jag tänker på det, så kan Silvia lika gärna ha varit arg med tanke på alla ansiktslyft, som hon har gjort under sina besök i Brasilien. Stackarn ser ju ut som spänt korvskinn i fejjan.

Alternativ tre, skolboksdramat, skulle ha kunnat sluta riktigt illa. Det började med att jag, i min skolnördsfas, hade mina skolböcker överallt. Och då menar jag ÖVERALLT i lägenheten. Och det drev min mamma till vansinne. Jämt, jämt, jämt var hon på mig om att plocka undan dem efter mig. Och jämt, jämt, jämt lovade jag dyrt och heligt att göra det. Givetvis gjorde jag aldrig det. Till slut tröttnade mamma på högarna och plockade helt sonika ihop dem och var på väg till sopnedkastet med dem. Då jävlar tog det fart på mig. Jag rusade efter och skrek och gapade om att man inte får kasta skolans egendom etc. etc. Mammas svar på det var "Och?". Så stod vi där i trapphuset och tjafsade som FAN och jag försökte rycka till mig högen, men alltihop blev bara så FEL. Istället för att rycka i högen så råkade jag putta till mamma, så att hon tappade balansen, böckerna flög all världens väg, jag skrek, mamma skrek, brorsan kom skrikande och...mamma fick tag på ledstången vid trappan och i sista sekund lyckades hon ändå hiva upp sig, så att hon INTE ramlade ned för trappan. Men satan så arg hon var. Hade hon varit den typen, så hade jag nog fått stryk så det förslår, men hon var inte den typen, så istället pratade hon inte med mig på jättelänge.

Alternativ fyra, internationella körkortet-bluffen, är helt och hållet sann. Killen med bilen måste ta mig fan vara den mest blåsta idiot som gått på denna jord. VEM går på en sådan historia? Och SÅ full var han inte. Men så sitter han också inne idag. Lååååångsemester för riktigt jättedumma saker.

Och till sist alternativ fem, snacket med farsan. Helt sant. Luspank ena dagen, snack vid graven och nästa dag hade jag inte bara några tusen, utan många fler än så, på mitt konto. Helt ärliga pengar, som jag enligt alla konstens regler borde ha fått långt innan den dagen, men som jag inte visste om att jag skulle få. Kalla det ödet eller vad ni vill. Jag vet vad jag tror.

Så var historiestunden över i Asfalten.

Kan vi inte köra en omgång till??

Bamsekramar från betongen!