Vem ska värma Asfalten?

Var ute med Concrete på en rejäl promenad på cirkus två timmar. Hade så mycket energi eftersom jag helt sonika sket i tvättstugan och trynade vidare ända till tio imorse. Vi gick oavbrutet i två timmar och jag väntade hela tiden på att jag skulle börja svettas, men icke. Inte en droppe svett förärade pannan min på hela promenaden.

Tänkte för mig själv att det var då själva fan att jag inte ens kan svettas lite som ett kvitto på att jag faktiskt har motionerat ordentligt i två hela timmar. Törstig som en gnu var jag dock och var till och med tvungen att ringa på hos en kompis (som bodde utmed promenadvägen) och be att få fylla på vattenflaskan.

Väl hemma satte jag igång med att tvätta med vår snart-kastar-jag-in-handduken-tvättmaskin och diska och laga mat och plocka undan allsköns kvarlevor efter helgen som varken jag eller Lilltjejen brytt oss om att plocka undan tidigare. Fick ett riktigt uppsving där, men sedan ringde telefonen och jag satte mig i soffan för att babbla bort en kvart eller så med Bästa Kompisen (tillika Nyskilda Kompisen). Medan vi pratade så började jag rent darra. Och frysa som en hund. Asch, tänkte jag, det är bara kroppen som coolar ner sig efter allt jag har gjort idag.

Pratade klart med Bästa Kompisen, färdiggjorde maten och bjöd upp Mormor Asfalt också. Hade en trevlig sen lunch och försökte att inte känna efter hur jag egentligen mådde. Trodde att det kanske kunde vara en kombination av motionerande och alldeles för lite sömn.

I Alby Hills har vi en regel vad gäller matstunder. Den som har lagat maten behöver aldrig plocka undan utan är entledigad att göra vad helst denne väljer att göra. Så medan Lilltjejen och Mormor Asfalt plockade undan och fejade med disken, så lade jag mig under filten i soffan och tittade på favoritprogrammet "Vem Vet Mest". Och där blevo jag kvar tills jag började känna en dunkande smärta bakom ögonen och rysningar som inte ville ta slut. Först DÅ kom jag på den briljanta idén att faktiskt ta tempen.

Och lika säkert som björnar skiter i skogen och inte torkar arslet, så visade det sig att jag faktiskt har feber. Nästan 39 grader. Och så förvånad jag blev. Även om vi var sjuka under julen, så hade jag aldrig någon nämnvärd feber för jag brukar inte få feber så jätteofta.

Hmm. Jaha, vad synd att jag inte kan gå till jobbet imorgon. Gudars, vad trist att jag blir tvungen att ligga kvar hemma och se daytime-TV eller kanske den där Grey's Anatomy-boxen med delarna om Denny the Heartpatient (tillika min blivande man har jag bestämt) som jag hittade för en spottstyver på Tradera.

Mmm, verkligen synd.