Årets första dag till ända

Knappt har vi skålat klart förrän årets allra första dag redan är över. Matresterna är inpackade i kylen, champagneflaskorna har burits ut till miljögården, debatten kring bordsdukarna i papper och huruvida de ska sorteras som papper (eftersom de är så glansiga, det kan ju inte vara normalt papper) har inte genererat något vettigt i år heller, disken har stökats undan och för många smyger bakiströttheten omkring och hotar att överfalla i samma sekund man stannar upp ett slag.

Även om jag tycker att nyårsafton är årets klart mest överskattade högtid, så kan jag inte hjälpa att jag känner ett uns av något som kan liknas vid högtidlighet inför det nya året. Jag tror dock att det har mindre att göra med att det de facto är ett nytt år och har mer att göra med mig själv och vad jag ser framför mig under 2009. Jag tror nämligen att jag i framtiden kommer att minnas 2009 som året då jag lämnade en hel del tråkigheter bakom mig, året då jag kapade av mig ryggsäcken med alla stenbumlingar och började andas fritt igen. Om jag ska fira något, så ska jag fira nästa nyår för då planerar jag vara klar med det jag föresatte mig i våras.

Det blev en alkoholfri kväll igår, så jag är inte bakis, men däremot är jag trött ända in i benmärgen, så jag måste ge mig ut med Concrete innan jag somnar.

Jag hoppas att ni alla är hela och intakta efter gårdagen, och att även alla era nära och kära är detsamma.

Bamsekram från betongen!