
Jag har sagt det förr och jag säger det gärna igen: jag kan noll och ingenting om politik. Jag vet knappt vad de olika partierna står för eller vad de har för ideologier, ännu mindre vet jag namnet på diverse partiledare och deras anhängare. Jag gör ett nytt, tappert försök att förstå varje gång det vankas val. Jag kammar noll varje gång.
Men till och med en politisk imbecill som jag inser när något stort händer. Jag vet att det jag såg idag är en historisk händelse av astronomiska mått. Och jag är otroligt berörd av den hängivenhet som Barack Obama och hans familj utstrålar. Nog för att det är en 27-årig vit knappt-torr-bakom-öronen-kille som skriver Obamas tal, men i så fall verkar de vara synkade till sista cellen. För första gången någonsin (för mig) kändes det som att jag lyssnade på en politikers egna ord och det lät som att han verkligen menade det han sa. Han talade utantill och han talade direkt, nästan utan att blinka. Ärlighet.

Det är ingen tvekan om att han är en exceptionell man och att han chutzpa utan dess like. Det som låg i fatet för honom, enligt min outbildade åsikt, var de Hollywoodianskt blaffigt amerikanska samt den tungt religiösa betoningen på hela ceremonin. Jag förstår att vem det än var som var "party planner" för installationen ville betona fosterlandskärleken, samhörigheten med allas nästa, oavsett etniskt ursprung och att en ändring verkligen är på väg. Kanske är jag aningen för mycket europé för att uppskatta det fläskigt storstilade. I get that. Men, som kommentatorn på SVT24 försiktigt närmast viskade fram: Är inte USA ett land där staten och kyrkan sägs vara separata? Varför väljer man då att lägga så stor vikt vid religionen? Jag förstår inte riktigt det. Eller kanske gör jag det. Kanske är det för att religion är en stor grej over there (oavsett hur äkta eller oäkta sagda tro är). Kanske är det precis det som behövs för att få Average Joe och Average Jody att rösta. So be it säger jag då. Om det är det som krävs för att "the change will come", så är det fine by me. Inte för att de har rådfrågat mig, men I trust I will hear from Vice President Biden any day now. Sist men inte minst, så ska jag upprepa de ord som jag har yttrat mången gång sedan Obama valdes till president:
Jag hoppas att Barack Obama håller sig i livet länge nog för att se sina döttrar växa upp och för att se förändringarna till det bättre i det land han älskar så högt.
2 kommentarer:
Jag hoppas precis som du att han får leva länge.
Tänk vilken oerhörd press han har på sig nu.
Tyvärr tror många att han, Obama, är räddningen för finanskrisen - riktigt så enkelt är det inte.
Hur mås det idag?
Piggare?
Kram
Du och jag ligger på samma kunskapsnivå då det kommer till politik och allt vad det innebär, men jag har som du följt det här med stort intresse, och önskar dem nu 'lycka till' i framtiden. Jag tror på att detta bara är början.
Skicka en kommentar