Läste precis att paret Travoltas äldste barn, 16-åriga sonen Jett, har avlidit till följd av något slags anfall.
Jag har aldrig förlorat ett barn, aldrig gjort en abort, aldrig fått missfall. Jag kan inte annat än föreställa mig hur ont det måste göra att förlora ett barn, oavsett hur man förlorar det och under vilka omständigheter.
Jag vet hur viktig Lilltjejen är för mig och någonstans vet jag att jag nog skulle sluta fungera som en normal människa ifall hon försvann. Kan helt enkelt inte tänka mig ett liv utan henne i det.
Första gången jag konfronterades med en människas sorg över ett förlorat barn var när mina farföräldrar kom till min pappas begravning. Inte förrän då grät jag på riktigt över att pappa hade gått bort. Inte förrän då förstod jag magnituden av hans död.
Det är nog lätt att säga "Jag skulle dö om mitt barn dog" eller "Jag skulle helt enkelt ta livet av mig om mitt barn dog". Jag vet att jag gör det, jag säger det ofta. Att jag skulle dö utan Lilltjejen.
Jag tror ändå inte att jag fysiskt skulle dö ifall hon inte fanns hos mig längre, men jag tror att en stor del av mig skulle försvinna för att aldrig återvända. Det skulle förmodligen förändra mig som person på ett sätt som jag endast kan gissa mig till.
Jag hoppas att jag aldrig någonsin får reda på hur det känns.
Three Years
6 månader sedan
3 kommentarer:
Nej, det är svårt att föreställa sig hur det skulle kännas. Om det ens går. Vill INTE vara med om det själv. Om ett av mina barn dör, så måste jag ju vara kvar för de båda kvarvarande. Det kommer nog vara det som håller mig kvar i någorlunda skick.
Fruktansvärt att förlora ett barn. Det närmsta jag kommit är flertal missfall, ett rätt sent och bara det var fruktansvärt. Men att förlora ett barn...nej...där vill jag inte hamna...aldrig...barn ska inte dö före sin förälder. :/
Jag sörjer med John Travolta och hans familj som förlorat en så ung människa.
Kram Liselott
Kära du, jag har förlorat ett av mina barn, värre finns inte och visst dör man men inte fysiskt kroppen lever men de psykiska skadorna är bestående livet ut. Visst har jag tänkt som månag andra jag skulle aldrig överleva om jag förlorade ett av mina barn, jag dog en del av mig dog med henne och den får jag aldrig åter men jag överlever för de barn jag har kvar för jag vill inte göra dem mera illa, de har ju också förlorat ett syskon med allt vad det innebär av minnen och uppväxt.
Aldigt någonsin skulle jag vilja att någon förälder skulle behöva förlora ett barn, barn skall överleva sina föräldrar.
Kram
Birgitta, Carolas mamma
Skicka en kommentar