När jag kom hem från jobbet

När jag kom hem från jobbet igår, så hade Lilltjejen och Kompis:

1) diskat undan all disk
2) plockat undan i vardagsrummet
3) bäddat sängarna
4) dammsugit hela lägenheten

När jag kom hem från jobbet idag, så hade min familj samlats för en överraskningsfest...till lilla mig...och då såg det ut såhär:



Och såhär:



Och när vi hade ätit en supergod middag och pratat och skrattat, så fick jag min vilja fram och vi spelade ett parti av det här:




Fick en present, som var den absolut bästa presenten min kära familj kunde ha kommit på och det enda som jag i hemlighet har önskat mig jättelänge, men aldrig haft råd att köpa själv. Vad är det jag fick då? Jo, en superfin digitalkamera med 7.1 megapixlar :o). Gissa om asfalten är glad!?! Och gissa om jag kommer att fotografera massor henceforth?!?

Jag är så otroligt glad för festen för det första. Jag har aldrig någonsin fått en överraskningsfest och bara det är en present i sig att få. Sedan så var det så himla roligt att ha hela familjen samlad, speciellt med tanke på förra veckan som var så otroligt chockartad för oss alla. Digitalkameran, jag vet inte vad jag ska säga, det är nästan så att det bränner en liten tår bakom ögonlocket. Jag vet att det kanske är lite löjligt att bi tårögd för något så genomtekniskt som en digitalkamera, men den betyder så himla mycket för mig. Gesten betyder hela världen för mig. Som jag ska dokumentera Lilltjejen hädanefter, ta igen alla de år som jag inte hade någon kamera och fick be alla andra om foton jämt. Concrete slipper inte undan hon heller, och Mormor Asfalt får stå ut hon med.

Usch, jag är alldeles slut nu. Och tvättstugan väntar imorgon bitti, så det är bäst att försöka få lite shut eye.

Natti natti från en salig Asfalten