Sweet Mary, Mother of God

Lilltjejen låg och vände och vred sig i sängen tidigare ikväll. Helt uppenbarligen var det något som störde henne.

Jag vet hur hon funkar, så jag väntade lugnt tills hon steg upp för att komma och tala med mig. Det slår aldrig fel, det är samma rutin varje gång. Jag är oändligt glad för att hon talar om saker för mig och att hon litar på mig så mycket att hon känner att ingenting är för svårt att ta upp med mamma.

Men inget, som hon tidigare har talat om, har förberett mig på kvällens ämne.

Lilltjejen sa:

"Mamma, du vet när jag var hos kusinerna i Finland och den där kvällen som jag fick vara uppe jättelänge? Vi bläddrade bland tv-kanalerna för att leta fram musikkanalen och då råkade vi bläddra förbi någon konstig kanal där jag såg en tant som hade en gubbes hmm hmm i munnen. Kusinen bläddrade genast vidare, så vi såg inte på det men nu mår jag lite illa och har jättedåligt samvete för att jag såg det där".

Jag trodde på allvar att jag skulle dö av jag vet inte vad. Hjärtattack eller något. Vad säger man till en nioåring som råkat se en hundradelssekund av en porrfilm? Hur förklarar man till henne varför det finns sådana filmer och varför en del ser på det? Hur i helvete ska jag reda ut det här, så att hon mår bättre?

Jag förklarade för henne: "...att tyvärr finns det sådana människor, som tycker om att delta och se på sådana filmer och det finns inget som vi kan göra åt det. Alltså är det bara bäst att försöka låta bli att tänka på det, du har inte gjort något fel eftersom ni bara råkade zappa förbi den kanalen (säkert TV1000 eller Canal+ efter midnatt), så du ska inte ha dåligt samvete för att du råkade se det du såg".

Lilltjejen verkade nöja sig med det svaret, men jag vet med mig att det kommer att komma fler frågor om detta. Och jag behöver hjälp!

Har ni haft ungar som upplevt något liknande? Hur har ni hanterat frågorna? Vad har ni svarat? Please tell me!!!

Varför, varför, varför åtföljs inte bebisar av en manual på hur man hanterar särskild situationer under de kommande 18-life åren? Bara en stilla, om än något kallsvettig, undran från en för(tvivlad)virrad Asfaltmamma.