Precis när jag trodde...

...att jag ikväll skulle få coola ner och bara slänga upp mina svettiga, svullna sommarfötter- och ben på soffbordet och bara slappa, så sker det som jag har längtat så jättelänge efter, men som jag verkligen, verkligen inte vill just nu. Inte ikväll. Snäääällla. Jag somnade för fan inte förrän vid halvfyra imorse och var likförbannat tvungen att gå upp klockan sex för att pigga iväg till jobbet. Okej, nu ljög jag, jag snoozade till halvsju. Men ändå.

Jag vältrar mig i ett enda stort antiklimax the size of f**king Alabama och jag vill mest bara brista ut i förtvivlans extrasalta och extrastora tårar, krypa ihop i fosterställning och med tummen i munnen gnälla efter mamma.

Hungrig är jag också. Som fan. Men jag har inte tid att äta jsut nu.

För jag ska flytta möbler till mitten av hallen, mitt sovrum och vardagsrummet, samt packa undan så mycket som det bara går av allt annat jävla skräp som jag alltid lyckas samla på mig.

Varför?

Jo, för att jag beställde tapetsering för två jävla månader sedan, och det skulle påbörjas åtta dagar efter beställningsdatum, men jag har inte hört ett knyst från företaget.

Men idag serru, bara för att jag har planerat en lugn och avslappnad kväll framför TV:n med nypotatis och chorizo och tzatziki och hela fadderuttan, så ringer min mobil mitt i lunchen. Rösten i andra ändan har en lätt hysterisk ton och det var en karl.

Det visade sig att en av deras anställda bara dragit mitt i alltihop för ett par månader sedan (killen som jag beställde av) och efterlämnat en sjuhelvetes pappersröra efter sig och det hade uppenbarligen fallit på den här killen att reda ut skiten.

Efter att ha hasplat ur sig den förklaring med nästintill snyftande röst, så formligen bönade och bad han om att få komma och tapetsera hos mig imorgon, och han lovade att han skulle fixa alla tre rummen på max två dagar, och jag skulle absolut inte behöva flytta ut några möbler, för han klarade sig på 35cm ut från väggen. Hmm...är det en benget, som skall komma och tapetsera? Nähe, en anorektisk giraff? Inte det heller. Jahaaa...ett desperat stolpskott då. Okej, det förklarar saken.

Och ja jag är en jävla sucker för situationer då andra är i knipa, och självklart skall jag förvandlas till en big ass Mother frickin' Theresa och kvittra fram "Ja men visst går det bra. Absolut inga problem. Det är lugnt, jag fixar hundvakt också, så du behöver inte vara rädd för att Concrete skall anfalla dig. Japp, vi ses imorgon klockan åtta!"

Så jag får väl skylla mig själv antar jag.

Det kommer att bli jättefint. Äntligen lite färg på väggarna.

Vad jag egentligen menar är: It better be nice, för annars är det Mord I Sinnet goes Alby Hills som gäller. Och då får vi ha bloggträffen på Hinseberg istället.

Om jag överlever kvällen/natten, så hörs vi imorgon :o)

Puss och kram och nyp i stjärten!