Roliga böcker och tunnelbanan

Jag tror alltid att det skall gå bra, men det är svårt att lära en gammal hund att sitta.

Roliga böcker och tunnelbaneåkning går inte ihop, såvida man inte:

1) har stenkontroll över sin skrattnerv
2) bryr sig om vad andra tycker och tänker

Jag har ingen kontroll över min skrattnerv har jag upptäckt, och ju äldre jag blir desto mindre bryr jag mig om vad andra tycker.

Jo, jag läser för tillfället en bok som heter "Hjälp, jag heter Zbigniew" och den är skriven av Zbigniew Kuklarz. Den handlar om författarens liv och leverne, samt all skit han har fått ta på grund av sitt namn. Kanske handlar den ännu mer om hans polska härkomst och hans tokiga släktingar.

In any case, den är skitrolig. Visst, han diskuterar viktiga saker, men han skriver ju så att man håller på att kissa på sig.

Så satt jag där i godan ro, och läste en av de mindre skrattretande bitarna av boken, och tänkte för mig själv att det här går ju bra. Helt plötsligt börjar författaren berätta om en familjemiddag, som förvandlas till en fest utan dess like med bland annat en full farbror, som letar fram sin systers gamla maskeraddräkt och bestämmer sig för att iklä sig den.

Alltså: aprak polsk äldre herre iklädd från midjan och uppåt i humledräkt, och från midjan och nedåt...nada, sip, zero. Hängande och dinglande kronjuveler flänger fram och tillbaka, men inget mer.

Det fanns inget återvändo, jag var tvungen att skratta högt, för annars hade mitt ansikte spruckit. Det väldigt gamla paret, som då satt mittemot mig fnissade och sade: "Det låter som att du läser en väldigt rolig bok fröken", varpå jag nickar och visar upp fodralet. Och i nästa sekund stavar tantaluran högt: "Zbig...ni...ew...K...vad står det, jag har ju inga glasögon på mig..Kuu...k...larz...."

Jag trodde att jag skulle dö på riktigt när jag såg att tioöringen ramlade på plats hos henne. Åh jisses, vad hon blev röd i fejan och fnissade helt okontrollerat.

Det slutade med att halva vagnen skrattade högt.

Ja ni, det är inte så dumt att åka tunnelbana i Stockholmstrafiken; en vanlig trist vardag kan bli en fest på ett kick. Allt tack vare ett roligt efternamn och en halvblind tantalura.