Hade tidigare en dvärgpinscher i nästan tolv år; hon dog av veterinärslarv 1997, ett halvår innan Lilltjejen föddes. Har allt sedan dess velat ha en till dvärgpinscher, men det har bara inte blivit av. Dels för att alla uppfödare finns antingen långt norrut eller långt söderut i landet, och dels för att jag inte har trott att jag har tid att ha en hund med tanke på att jag har barn.
En granne på gården bredvid har en dvärgpinscher, en hane, som är sex år gammal. De har fått lite förändrade familjeförhållanden, och måste göra sig av med hunden. De ger bort honom gratis, bara han kommer till ett bra hem. Precis samma scenario som med Concrete Doggy.
Vad gör jag? Tar jag hunden? Tar jag den inte? Är jag galen om jag ens överväger att ta den? Skulle jag verkligen ha tid för en till hund? Är det skillnad på att ha en eller två hundar?
Jag vill ju så gärna, men jag vill också tänka rationellt.
Fasen, vilket dilemma jag har.
The Charlie Calendar Lives On!
8 månader sedan
3 kommentarer:
Det är svårt att råda någon annan, och jag tycker att du har kommit på de bästa frågorna själv. Jag kan bara komma på ett par till: Har Concrete träffat den andra hunden? Trivs de ihop? Om de inte trivs ihop så kan det kanske bli svårt i början i alla fall. Är det en hund som är trygg och lugn?
Sååå svårt!
Rationell och rationell... hur skoj skulle man ha i livet om man alltid var rationell och förståndig? Du verkar vara en männsika med stort hjärta och vass intelligens så jag tror att du skulle klara av att både ta hand om och älska en hel drös med varelser. Låt hjärtat bestämma!
Jag ser många fördelar med att ha två hundar. De har glädje av varandra och man blir mer av en flock, vilket passar hundar bra. ( om de nu kommer överres då, förståss. ;) )
Nackdelar finns det såklart också, och man ska vara medveten om det.
Några av nackdelarna du kan stöta på är tex att hundarna is bonding so much att du har svårt att hålla ledarrollen. De kan lätt bli ett eget gäng och köra sitt egna race. Risken är att man blir lite av en åskådare själv...
Kommer de till läget att de har sin egna lilla flock, så kan det också resultera i att de blir tuffare mot andra hundar. De talar tydligt om att deras flock kommer man inte in i. Minsann. Så det så.
I det läget blir det jobbigare och tråkigare att gå ut med dem, och det förstör såklart mycket av glädjen med att ha hund.
Att ha hundar av olika kön, är oftast det bästa alternativet vad gäller lugn i flocken. Risken för osämja är minst då. Nackdelen är såklart det här med löp. Varför inte fler kastrerar sina djur är för mig en gåta.
Jag kan hålla på i evigheters evigheter om detta, men jag får tvinga mig att sluta nu. Det riskerar att bli en hel bok annars. *s*
Hade jag varit i dina skor så hade jag börjat med att testa hur de fungerar ihop. Först på promenad på neutral mark, sen lösa ihop och sist inne på varandras revir.
Sen får man utgå från det. Funkar de INTE bra ihop så är svaret enkelt. Don't do it!
Funkar det bra, så är det bara att sätta sig och fundera över för och nackdelar, och gå efter det som känns mest rätt.
Lycka till. :)
Skicka en kommentar