Att driva djävulen ur örat

Nej, jag har inte gått med i någon domedagssekt, men jag är nästintill övertygad om att djävulen rumstrerar i mitt vänstra öra. In fact, så tror jag att han har sin årliga suparfest i mitt vänstra öra, där alla hans små djävulskompisar hinkar bira och lever rövare.

Upprinningen till det ovan nämnda är som följer:

I sju veckor har jag haft ont i tandköttet på vänster sida, och som grädden på moset, så har det bultat i hela vänstra sidan av käken lite av och till. Jag har sprungit 2-3 gånger hos tandläkaren, helt övertygad om att det är något med mina tänder. Jag föreställde mig dödsdomen från tandläkaren: "Ledsen Asfalten, men ditt tandkött är helt ruttet och vi måste dra ut samtliga tänder på vänster sida, tveksam om vi kan rädda dem på höger sida." Men, lo and behold, 1 500kr i undersökningsavgifter och tillbehör senare, så visar det sig att det inte är något fel med varken tänderna eller tandköttet. Vad faaaaaaan då, tänkte jag för mig själv. Jag var på så dåligt humör på grund av smärtan, som var en sådan där lurig jävla smärta att den inte var konstant hela tiden in my face, utan den kom och gick som den behagade och bultade som värst när jag tuggade på något (the universe trying to tell me something?!), så jag tänkte inte på att jag kanske borde gå till doktorn. Det går väl över av sig själv om jag borstar tänderna och tandköttet extra noga.

Yeah right.

När jag hade vaknat 5 nätter i rad av att det sprängdes i inte bara tänderna och tandköttet, utan nu även i örat, och jag bara satt och grinade och proppade i mig Alvedon 1mg (jag...som aldrig äter ens huvudvärkstabletter!!), så gav jag upp och ringde till Herr Doktöööör. Fick en tid ett par dagar senare och yes, holy Jesus and Mary Mother of God vad jag är glad att jag gick dit. Det visade sig att jag har inte bara käkinflammation på vänstersida utan även dundersuperinflammation i vänster mellanöra (eller heter det mellanörongång...jag kommer inte ihåg). De två "åkommorna" har legat och pyrt i sju veckor och sedan mötts på halva vägen för att make babies and party hardy. Inte så jävla konstigt att det har gjort ont.

Så, ytterligare 600 kr fattigare, så sitter jag här med en atomkur, som skall evakuera djävulen och hans polare ur mitt öra (och min käke as it happens). Än har det inte slutat göra ont, men det har lugnat ned sig. Men, and this is a huge MEN, när jag tar medicinen, 2 olika tabletter och örondroppar made of some God only knows what piercing shit, så gör det så ont att hela jag kryper ihop av smärta. Jag vet inte varför det blir så, men satan så ont det gör...och det ilar ned mot halsen, in mot hjärnan, upp över pannan, in mot näsan, tandköttet vill spricka....precis allt gör ont i kanske tio minuter innan det släpper. Jag antar att det är örondropparna som rinner ned där de ska rinna ner och putsa bort vad som skall putsas bort.

1 day of medication down, 6 more to go.

Asfalten is not a happy camper.

(PS. Helgen med besök från Lilltjejens farfar gick skitbra! Couldn't have asked for more. Hon är störtexalterad och farfar och hans fru är jätteglada, och jag är glad...alla är glada och Lilltjejen ska vara några dagar hos dem i sommar. I am in PAIN, så jag orkar inte ta hela historien just nu. Summa summarum, Lilltjejen har precis återfått två släktingar och det är bara positivt.)