Doo-be-doo

Har skitdåligt samvete för att jag har varit så dålig på att skriva på senaste tiden. Har inte haft något att skriva om, inspirationen sjönk ner till -43 för ett par veckor sedan. Så jag tänkte att om jag tar en paus rakt av och inte skriver något alls på en stund, så kanske skrivlusten återvänder. Jag vet inte om den har återvänt ännu, men jag lyckades inte hålla mig ifrån längre än såhär.
I asfalten har det inte hänt något särskilt på jättelänge. Har den där känslan av att något kommer hända, men jag vet bara inte när eller vad det är som skall hända. Har haft den känslan förut och då har det alltid hänt något som satt lite spinn på tillvaron. Så jag väntar. Och väntar. Och väntar ännu lite till. För jag är UTTRÅKAD. Som fan.

Ledan har lett till att jag bestämde mig för att bjuda in några kompisar till tjejkväll. Av tio personer har två tackat ja och två har sagt att de inte vet ännu, och resten har sagt att de inte kan alls. Hur kul är det på en skala? Om vi blir bara tre personer, hur underbara de kompisarna än är, så blir det inte mycket till fest. Så jag får fundera på något alternativ; kanske bjuda in några killkompisar också. Jag får se, än finns det tid till att fundera.

Nä, nu ska jag ta en runda och läsa lite bloggar, vilket jag inte har gjort på HUNDRA ÅR känns det som.

Bamsekramisar från betongen!