Är torkan äntligen över?

I lördags skulle jag storhandla, men ett problem uppstod. Lilltjejen hade inte alls någon lust att hänga på och trängas med femtio miljoner andra människor. Jahapp, tänkte jag, då får vi väl käka makaroner och köttbullar idag IGEN då. Men lo and behold, jag kom på världens bästa idé. Istället för att handla på Ica Maxi, som jag normalt gör, så bestämde jag att vi skulle fara till Heron city; där finns Willy's (billig mataffär!) och där finns även biograf! Hurra, vad jag är smart. Så Lilltjejen fick gå på bio med en kompis och jag fick handla ifred.

Jag inser glasklart att jag har fallit i Heron City-fallgropen; hela skiten bygger ju på att "samla allt under ett tak och suga ut så mycket pengar det bara går ur alla som kommer dit", och normalt är jag emot sådana amerikaniserade koncept, men jag är inte mer än människa. Och jag älskar att få storhandla ifred, att ha tid att gå runt och kolla på nya matvaror, planera middagar, välja rätt kött osv. Det tar tid. Och det är inte alls roligt när man har barn med sig, även om det nu råkar vara tidernas snällaste barn. Andra kvinnor har svagheter för handväskor, kläder, smink, hårprodukter etc. Jag har en stor svaghet för mataffärer.

Anyway, innan jag skulle in i affären, så skulle alltså Lilltjejen med kompis dumpas i biosalongen. Och det föregicks av popcorninköp i kassan utanför. Och kassan föregicks av en milslång kö, där vi stod sist. Först fattade jag inte vad det var som tog sådan tid, men snart nog fick jag svaret.

Kassan bemannades av ett cirkus 20-årigt lammkött som mest såg ut som att han hade stigit rakt ut från en saga ur den grekiska mytologin. Han var säkert två meter lång, hade fantastiska gröna ögon och djävulskt breda axlar, smala höfter och de trista biografkläderna satt som en smäck över hans vältränade rumpa. Och alla fjortisar stod och valde vad de skulle ha i hundra år innan de bestämde sig; allt för att få se på denne Adonisen så länge som möjligt, och han åmade sig i solglansen så det stod härliga till.

I've been there, done that, and even got a date with him. Fast det var inte denne Heron Adonis. Det var en biografvakt i USA. Jag var den "exotiska" utbytesstudenten och han var den snygge killen som jobbade extra som biografvakt. A match made in heaven. Trodde jag ända tills han försökte lägga min hand på sina ädlare bitar under bioföreställningen. Synd att han var en sådan creep, för incidenten föregicks av intensivt hånglande i mörkret, och han var riktigt duktig på att hångla. Synd, så synd, för bra hångel är svåra att hitta.

In any case, Lilltjejen med kompis gick på bio, jag handlade för mer än vad jag borde ha gjort (så det kanske inte är så himla bra att jag får gå och handla själv after all) och vi behövde inte vänta på taxin särskilt länge heller. In all, en väldigt lyckad utflykt. Som bara blev bättre...

När vi kom hem, så ringde Singelpappans dotter och ville leka med Lilltjejen, och de skulle komma och hämta Lilltjejen (med bil från andra sidan stan) en timme senare. När de så kom, så hände det sig att Lilltjejens mamma, moi, blev medbjuden :o). Så vi spenderade hela lördagseftermiddagen och kvällen hemma hos Singelpappan med dotter. Och ett gott skratt fick vi oss också; Singelpappan drattade på ändan i en snödriva när vi skulle ut och handla middag senare på kvällen, men det skrattet fick jag snabbt betala för; jag for på ändan strax därefter. Med en inbjudan till pulkaåkning nästa gång han har dottern, så skjutsade han hem oss sent på kvällen. Vilket jag tyckte var himla schysst, för annars hade det tagit oss nästan två timmar att komma hem kommunalt.

Och med rosaskimrande små pulkaformade moln för ögonen, så lägger jag ner pennan (tangentbordet) för nu, eftersom jag sitter på jobbet och har en hel del att göra.

Bamsekramar från betongen!