Ikväll är asfalten rädd.

Rädd för att behöva spendera ytterligare nio år helt ensam.
(jag har Lilltjejen, jag är inte ensam.)
Det är inte helt lätt att behöva inse att det är fullt möjligt att det blir så.
(jag har Lilltjejen, det kommer inte att bli så)
Och ännu svårare är det att inse att den enda som står emellan är jag.
(jag har Lilltjejen, hon gör mig starkare och säkrare)
Tänk om alla hade fått det där fantastiska självförtroendet.
(skulle det medföra en övetro på jaget?)
Tänk om alla hade fått en liten bit av oensamheten.
(och aldrig lärt sig hitta det själva?)
Tänk om alla hade fått en varm hand att hålla när det blåser kallt. (vilket andrum.)