Sakta men säkert

Jag tror att jag har blivit lite nyförälskad.
I bloggandet.

Kanske stämmer det gamla ordspråket "Ombyte förnöjer".

Fast jag har tidernas separationsångest när det gäller...allt.
Så ock bloggar. Alltså finns expressen-bloggen kvar tills vidare.

Det där med separationsångest tror jag att många drabbas av, vissa mer än andra.
Jag tror att jag tillhör gruppen som drabbas av det mer än andra.

Hur ska jag annars förklara min Sony Walkman i byrålådan?

Hur ska jag annars förklara alla de där trasiga porslinsfigurinerna i bokhyllelådan, som jag köpte på Skärholmens loppis way back in the day, då Asfalten var en Lilltjej själv och Familjen fortfarande var en Happy Family och åkte på söndagsutflykter till ovan nämnda loppis en gång i veckan?

Hur ska jag annars förklara färgslattarna i städskrubben, anno 2002 då jag målade om Lilltjejens rum första gången?

Och hur, kära vänner, ska jag annars förklara det faktum att jag har universums trasigaste virkade morgontofflor på fötterna?

Yup, I know...way too much emotional bonding with limp objects.