Rude awakening

Picture this:

Alby 2006, mörk höstkväll och burrigt kyligt överallt. Jag kryper ner under tre täcken och myser med korsord tills ögonen går i kors. Jag lägger ifrån mig korsordet, släcker lampan och suckar djupt av välbehag och somnar gott nästan omedelbart.

KABOOOM smäller det ett tag senare och jag vaknar med ett ryck. Yrvaket ser jag mig omkring och undrar vad fan det var som lät; orolig för att det kanske har slagit ned en blixt i huset eller att det är en av hoodiesarna som har pangat rutorna på portdörren igen.

Men nej, det är varken blixten eller hoodiesarna som är orsaken till smällen.

Det är något upclose and personal.

Något pinsamt mycket mer upclose and personal.

Förödmjukselsen är så gott som total när det går upp för mig att jag har, för första gången i mitt liv, vaknat av min egen fjärt.

Och samtidgt ploppar en hel massa frågor upp i huvudet på mig:

1) Har jag pruttat i sömnen tidigare?
(självklart, alla gör ju det...eller hur?)

2) Har jag pruttat i sömnen tidigare när jag har haft sällskap i sängen?
(ooohh nooo, säg inte så)

3) Har jag pruttat i sömnen tidigare när jag har haft vaket sällskap i sängen?
(somebody please kill me now!)

En sak är numera bergsäker.

Jag kommer aldrig mer våga somna med sällskap i sängen.